Historia
2014 Green Gas Research Outlook Sweden (GGROS) arrangeras för första gången i Gävle. SGC Rapport 300 "Biogas grid in Mälardalen valley" publiceras. 141231 övertas SGC:s inkråm av nybildade bolaget Energiforsk AB, som samlar industrins forskning kring el, fjärrvärme, kraftvärme, energigaser och vätskeformiga drivmedel i ett bolag.
2013 SGC blir medlem i den europeiska gasforskningsorganisationen GERG. GasAkademins faktahandboksserie avvecklas och ersätts med ett sommarinternat för doktorander och yrkesverksamma ingenjörer i nära samarbete mellan svensk industri och ledande akademier. Ett nytt samverkansprogram med Energimyndigheten inleds, nu med gröna gaser som enda fokus.
2012 SGC Rapport 250 ”Rötning med inledande termofilt hydrolyssteg för hygienisering och utökad metanutvinning på avloppsreningsverk” utkommer.
2009 En ny programperiod från Energimyndigheten tar sin början 2009 och sträcker sig till 2013. Programperioden innebär ett ökat fokus på förnybara energigaser. Verksamhet bedrevs inom områdena Biogasteknik, Förgasning och metanisering, Distribution och lagring, Energigasanvändning och miljö samt Gasformiga drivmedel. SGC Rapport 200 ”Substrathandbok för biogasproduktion” utkommer.
2007 SGC International Seminar on Gasification genomförs för första gången.
2006 SGC är en av initiativtagarna bakom 1st Nordic Biogas Conference, som arrangeras i Helsingfors.
2004 SGC Rapport 150 ”Microturbine Energy Systems – The OMES Project” utkommer.
2001 Arbetet med att ta fram en serie faktahandböcker om gasteknik, idag känt som GasAkademin, drar igång.
2000 En särskild Beslutsnämnd tillsätts med representanter utsedda av staten respektive av energibranschen och övertar den delegerade myndighetsutövningen kring att fatta beslut om statlig medfinansiering.
1999 Efter att miljögruppen och tillhörande frågeställningar omvandlats till ett eget verksamhetsområde inom SGC tillkom under 1999 också biogas, d.v.s. nu finns 4 olika områden. SGC Rapport 100 ”Optimerad samrötning av restprodukter från stad och land” utkommer.
1998 Utvecklingsavtalet med NUTEK övertas av Statens Energimyndighet. Utvecklingsprojekten blir i högre grad internationella. En avreglering av gasmarknaden förbereds och påverkar SGC.
1997 En ny programperiod med finansiering av NTUEK inleds och gäller under 3 år.
1996 Ett fördjupat samarbete med Dansk Gasteknisk Center inleds.
1993 I december beslöt NUTEK att medverka i ett kollektivforskningsprogram inom ramen för SGC där NUTEK stod för 40 % av kostnaderna upp till 2 MSEK under 1994. SGC Rapport 050 ”Korrosion i flexibla rostfria insatsrör” utkommer.
1992 Kontakter tas med NUTEK om statligt bidrag till verksamheten.
1991 SGC Rapport 001 ”Systemoptimering vad avser ledningstryck” utkommer.
1990 Svenskt Gastekniskt Center AB bildas ”med syfte att åstadkomma en samordning och effektivisering av den svenska gasbranschens satsningar på forskning, utveckling och demonstration”. Bolaget ersätter då industriforskningsnätverket SwedeGas/Vattenfall/Sydgas/Sydkraft (SVSS) och akademiska GasCentrum. SGC ägs från start av Svenska Gasföreningens Service AB (25 %) samt med 15 % vardera av SwedeGas AB, Sydgas AB, Vattenfall Energialternativ AB, Sydkraft AB och Malmö/Göteborg Gasteknik HB.
2013 SGC blir medlem i den europeiska gasforskningsorganisationen GERG. GasAkademins faktahandboksserie avvecklas och ersätts med ett sommarinternat för doktorander och yrkesverksamma ingenjörer i nära samarbete mellan svensk industri och ledande akademier. Ett nytt samverkansprogram med Energimyndigheten inleds, nu med gröna gaser som enda fokus.
2012 SGC Rapport 250 ”Rötning med inledande termofilt hydrolyssteg för hygienisering och utökad metanutvinning på avloppsreningsverk” utkommer.
2009 En ny programperiod från Energimyndigheten tar sin början 2009 och sträcker sig till 2013. Programperioden innebär ett ökat fokus på förnybara energigaser. Verksamhet bedrevs inom områdena Biogasteknik, Förgasning och metanisering, Distribution och lagring, Energigasanvändning och miljö samt Gasformiga drivmedel. SGC Rapport 200 ”Substrathandbok för biogasproduktion” utkommer.
2007 SGC International Seminar on Gasification genomförs för första gången.
2006 SGC är en av initiativtagarna bakom 1st Nordic Biogas Conference, som arrangeras i Helsingfors.
2004 SGC Rapport 150 ”Microturbine Energy Systems – The OMES Project” utkommer.
2001 Arbetet med att ta fram en serie faktahandböcker om gasteknik, idag känt som GasAkademin, drar igång.
2000 En särskild Beslutsnämnd tillsätts med representanter utsedda av staten respektive av energibranschen och övertar den delegerade myndighetsutövningen kring att fatta beslut om statlig medfinansiering.
1999 Efter att miljögruppen och tillhörande frågeställningar omvandlats till ett eget verksamhetsområde inom SGC tillkom under 1999 också biogas, d.v.s. nu finns 4 olika områden. SGC Rapport 100 ”Optimerad samrötning av restprodukter från stad och land” utkommer.
1998 Utvecklingsavtalet med NUTEK övertas av Statens Energimyndighet. Utvecklingsprojekten blir i högre grad internationella. En avreglering av gasmarknaden förbereds och påverkar SGC.
1997 En ny programperiod med finansiering av NTUEK inleds och gäller under 3 år.
1996 Ett fördjupat samarbete med Dansk Gasteknisk Center inleds.
1993 I december beslöt NUTEK att medverka i ett kollektivforskningsprogram inom ramen för SGC där NUTEK stod för 40 % av kostnaderna upp till 2 MSEK under 1994. SGC Rapport 050 ”Korrosion i flexibla rostfria insatsrör” utkommer.
1992 Kontakter tas med NUTEK om statligt bidrag till verksamheten.
1991 SGC Rapport 001 ”Systemoptimering vad avser ledningstryck” utkommer.
1990 Svenskt Gastekniskt Center AB bildas ”med syfte att åstadkomma en samordning och effektivisering av den svenska gasbranschens satsningar på forskning, utveckling och demonstration”. Bolaget ersätter då industriforskningsnätverket SwedeGas/Vattenfall/Sydgas/Sydkraft (SVSS) och akademiska GasCentrum. SGC ägs från start av Svenska Gasföreningens Service AB (25 %) samt med 15 % vardera av SwedeGas AB, Sydgas AB, Vattenfall Energialternativ AB, Sydkraft AB och Malmö/Göteborg Gasteknik HB.
